Vår vän Capy / Bill Peet ; svensk text: Jan Lööf.

Kalle har alltid haft fullt med djur ända sen han var liten. Nu när han blivit stor och börjat läsa zoologi har han inte tid med smådjur längre. Nej, nu lockar sånt som boaormar. Familjen protesterar vilt, så därför får det bli en capybara. Det visar sig att det inte är helt riskfritt att ha denna gnagare från Sydamerikas djungler i ett hem. Capy, som han får heta, sätter gärna i sig det mesta som kommer i hans väg och husets katter håller sig på behörigt avstånd. Det känns säkrast att Capy får bo i trädgården, men han vill mer än gärna vara inne i huset hos familjen, ta katternas plats i soffan på kvällen och gå på egna upptäcktsfärder på dagarna. Han äter som en häst så alla får samla gräs för att maten ska räcka, snart är han uppe i 35 kg!. En dag är det nästan omöjligt att fånga in honom vid sängdags. Capybaran får hägnas in mot sin vilja och till slut inser Kalle att det inte går att ha honom kvar som husdjur. Han får flytta till djurparken strax intill. Där får han bo med två flodhästar och äta grönsaker i överflöd. Och när de hälsar på honom ser han ut att trivas riktigt bra. Gladast över flyttbeslutet är nog husets katter bokus.com